Idag, 19/2, har jag haft kajsa i ett halv år.
jag älskar min ponny enormt, även fast hon är en riktig plåga ibland.
Hon är min bästavän och förhoppningsvis är jag hennes.
Vi har lärt känna varandra under den här tiden, på riktigt. Hon har börjat lita på mig, och gnäggar ibland när jag kommer. Jag är fruktansvärt glad över denna tid vi fått tillsammans, man vet aldrig när den kan sluta.
Jag kan inte beskriva i ord vad jag känner om min lilla grishäst, men jag vet att hon är helt sanslöst underbar!


Jag, pappa o kajsa. Precis när jag fick henne, gråter som bara den.

puss.
Hannah